För mig har den årliga fjällenresan inneburit ett avstamp om att sommaren äntligen har kommit, ett kvitto på att vintern och våren nu har släppt sitt grepp. Äntligen är tiden kommen för årets fjällenresa. Ja, jag vet att för många innebär begreppet fjällen att åka riktigt långt upp i Sverige och inte som för oss, att åka till Vemdalen, Storsjö och Idre som var destinationer för denna resan.
Att åka till fjällen innebär så mycket mer än att bara resa iväg hemifrån, när bilen lämnar garageuppfarten och resan börjar vet man på förhand att det kommer att bli många oförglömliga upplevelser. På årets resa följde min älskade fru med och vår hund Loffe. Jag visste på förhand att denna resa inte skulle bli lika fiskeintensiv som de tidigare fiskeresorna jag gjort tillsammans med vår son, och vissa år tillsammans med min systers man och deras son som är jämngammal med vår grabb. Eftersom inte frugan varit med upp till fjälls någon gång skulle det bli extra kul att visa henne de platser hon så många gånger hört berättas om.
Vemdalen
Man kan inte annat medge än att den röklukt vi känner från skogsbranden utanför Sveg sätter lite sorti på vistelsen, på lokalradion Radio Dalarna duggar viktiga meddelanden tätt om bränderna i området. Lyckligtvis brann det inte precis där vi var men många tankar går till de som är drabbade och till speciellt till dem som får evakueras från sina hem på grund av bränderna.
Innan vi kommit fram till Vemdalen var det bara ett måste att åka ner och kolla vid ”strömmen”, detta klassiska fina fiskeställe som så många gånger belönat oss med hårda dragningar i fluglinan och härliga spöböj. Inte heller denna resa skulle ”strömmen” göra mig besviken. Denna plats har etsat sig fast i mitt minne då jag för några år sedan redan i fösta kastet fick en riktigt fin öring bland storstenarna nedanför spegeln. 
Plötsligt tar det tvärstopp bakom en av storstenarna, jag hinner tänka – öring?, jätteharr?, linan bara gick i sidled mot strömmriktningen, hårda tunga knyckar! döm om förvåning när det kikar fram en riktigt fin abborre i Ljusnans ytvatten.
Några granna harrar till blev det allt innan resan fortsatte mot Storsjö, men ett litet stopp i Börtnan är ju bara ett måste. Innan vi kom fram till Börtnan hade vi en härlig vandring till Fettjeåfallet som kantades av täta badstopp för Loffe i det kristallklara svala vatten som förövrigt hade bäcköring lite här och var.
Väl framme i Börtnan fick det allt bli en våffla med hjortronsylt och grädde innan fiskepasset.
Denna sommaren går verkligen till historien som den varmaste på 260 år enligt meteorologerna, det har nu i skrivandes stund inte regnat redigt på 3 månader här i Torsås. Detta avspeglar sig även i fjällvärlden där vattennivåerna är extremt låga samtidigt som vattentempen är onormalt hög. Lite högre upp i Sverige har man stoppat fiskekortsförsäljningen på grund av densamma. Ja, det är verkligen låg vattenföring i Ljungan vid Börtnan. Vid normal vattenföring syns inte någon av stenarna nedanför spegeln.
Här visade sig att torrflugorna var giftigast, en lokal variant från Vemdalen, en superpuppa med cdc vinge.
Ovanför nacken glufsar en magnifik harr i sig min fluga.
Den kämpar vilt och håller emot ordentligt i den strida strömmen innan jag får in den på lite lugnare vatten.
Storsjö
Färden går vidare mot Storsjö och Storsjö fiskecamp, det är första gången som jag är här. Jag har läst mycket om området och hörts berättat om platsen i diverse forum. Även här är det extremt låga vattenflöden. Jag får ändå tips från en av guiderna på campen om att pröva Sölvbacka strömmar framåt kvällen. Sagt och gjort, det var inte åns största öring som föll för min ”Vemdalenfluga”, men det spelar inte så stor roll, det är upplevelsen som betyder mest. Att lägga ut flugan, se den flyta med strömmen och tänka sig en möjlig ståndplats. När väl hugget kommer dras spöet instinktivt bakåt i ett mothugg och cirkeln är på något underbart sätt sluten när firren sedan återfår friheten. 
Ett annat tips från campen är Skärkån, en liten fin år som rinner från Ljungdalen ner mot Storsjö. På flera ställen bildas det små sjöar med strömmande vatten emellan som sedan tar ån vidare mot Storsjön och Sölvbacka strömmar. I en av dessa strömsatta partier mellan två mindre sjöar är den låga vattennivån inte lika påtaglig som på många andra ställen, återigen är det farbror Ekbergs specialfluga från Vemdalen som ger resultat, en riktigt fin guldgul Skärkåöring kan inte motstå flugan utan nyper den precis innan fluglinan rätar ut sig.
Ja, vad säger man, en fantastisk fin öring kröner vistelsen i Storsjö. Vi fortsätter att njuta av området och dess vackra landskap, jädrar vad här är vackert!
Resan går vidare mot Idre, vägen tar oss via Ljungdalen över Flatruet och ett nytt våffelstopp i Tännäs.
Resan har kantats av en förskräcklig massa renar, ett trevligt inslag förvisso, många foto på renar har det blivit. Här en ståtlig rentjur på klappavstånd från bilen.
Idre
Alltid ett kärt återseende, det var här min flugfiskekarriär började, jag har otroligt många minnen från tidigare fiskeresor hit. Här nedan en plats som fått namnet ”Christinas ställe” efter att min syster mytomspunnet sägs ha fått en röding.
En vandring till Nipfjällets topp hann vi också med.
Säga vad man vill, jag kommer inte på något annan ord än att skriva att det är vackert här också. Tystnaden är påtaglig, det enda man hör är en porlande bäck på avstånd.
Det sista fiskestoppet för denna resan fick bli Storåns utlopp i Hällsjön, ytterligare ett klassiskt fiskeställe i min flugfiskekarriär, i år har man tyvärr slopat denna sträcka som enbart flugfiskesträcka och istället öppnat upp den för (som jag uppfattade det) spinn och även maskmete, väldigt synd tycker jag. Nu fick jag enbart ett helt gäng med mindre abborrar och inte en enda öring, har aldrig fått abborre där tidigare.
Här nedan samma plats men vid två helt olika tillfällen.
En superhärlig semesterresa ”med inslag av fiske”
/Tight Lines
Gälgreppet 