Länge har jag fiskat med linkorg, framförallt när jag flugfiskar gädda från båt. Allt oftare använder jag linkorgen även när jag vadfiskar. Vad är då problemet med linkorg? Jo för min del har den en tendens att alltid hamna för högt, det blir liksom inte skönt att dra fluglinan för högt, jag vill dra linan neråt vilket känns mycket mer naturligt, i alla fall för mig. Jag började experimentera med olika lösningar och fall till slut att det enklaste är att köpa en spännrem trä den i linkorgen.
Jag har tidigare känt att linkorgen haft tendens att hamna för långt ner om jag släppt för mycket på remmen runt midjan vilket inte heller varit skönt. Nu sitter den i den höjd jag vill ha den, och den kan lätt justeras i höjdled om det behövs.
Det är bara att trä remmen över axeln och börja fiska. För någon vecka sedan hade vi en mini Fly Vs Jerk tävling. Ja, egentligen började denna lilla tävling redan förra året då Filip (min son) , Magnus ”Storfiskarn” och jag utmanade ”Fille” i denna utmärkta tävlingsform. Fille fiskar jerk/gummi och vi andra två fiskar fluga. Orättvist?, nä det tycker inte jag, Fille kastar ju mer än dubbelt så långt som vi gör med flugspöna. Sagt och gjort, i mitten på Juni bar det av till Blekinges underbara skärgård. Vi är taggade till tusen ocg snart bar det iväg ut på havet. En frisk vind höjde förväntningarna något men strålande solsken utan en molntuss på himlen skvallrade om att vi nog kommer att få kämpa för att få upp någon fisk alls.
Fille börjar starkt.
Men det dröjer inte länge förrän Flugspöet står i båge.
Eftersom det blir lite trångt i båten med tre man och alla prylar känner jag att det är ganska skönt att ha den där linkorgen. Man slipper trassel med linan för alla som flugfiskar vet ju att det är få saker som fastnat i något så lätt som en lös fluglina. Dagen går och det är otroligt jämt mellan de båda disciplinerna. Tillslut står det klart att fluga vinner över jerk med 12-11. En rolig, härlig avkopplande fiskedag i goda vänners lag är till enda. 
Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i
/Tight Lines
En fluga som jag band inför senaste trippen till 
Precis när jag ska packa ihop och åka hem kommer det ett par och går längs med vattnet, det visar sig va en kille som heter Mikael tillsammans med sin fru, de är på genomresa och svängde bara för bi för att kolla in detta regnbågsvatten. Det visar sig att Mikael är lite av allt i allo vid 
Det är verkligen fint här, nästan så där lite trolskt. Snärjebäcken är precis som det låter en liten bäck men själva fiskevattnet övergår från bäcken till en damm som ser ut som en gammal kvarndamm. 
Mikael berättar att han hjälper klubben med att röja sly och hålla fint kring vattnet, för det får han ett årskort och kan därmed fiska här så ofta han vill. Givetvis blir det en diskussion om flugval, Mikael är inte sen med att avslöja vilken fluga som funkar bäst just i detta vatten och självklart finns ju inte en sådan i min ask. Som en sann flugfiskebroder skänker han ett par av dessa ”måsteflugor” till mig, jag tackar ödmjukt och byter snabbt till ”Svens Fluga”.
Jag tänker att den där Sven måste ha gjort ett gott intryck på flera av de som fiskar här idag för maken till vänliga och givmilda människor får man leta efter. Jag promenerar en bit längs med stranden och stöter snart på en till som ofta syns vid detta vattnet. Du säger han till mig, du ska få ett par flugor av mig, dom är ett måste här i Snärjebäcken säger han. Gissa vad jag får för flugor av honom. Ja just det, ”Svens Fluga”. Åter igen tackar jag för denne mans givmildhet. Jag fiskar med ”Svens Fluga” och känner ett par nyp i fluglinan men inget riktigt hugg ännu. Jag går vidare, det är flytbryggor strategiskt utplacerade runt hela vattnet. Mikael har gått över på motsatta sidan och plötsligt ser hans spö böjt i en härlig båge. Det är mycket fisk här, dom hoppar och vakar rikligt. Efter ytterligare en stund stöter jag på en fiskare till. Vänta ska du få ett par flugor av mig säger han, jag hinner tänka att nu blir det intressant, tills han öppnar sin flugask och det är säkert 50 st av ”Svens Fluga” i asken. Ja du säger jag med ett leende, jag förstår vad du brukar fånga dina bågar på. Även han plockar ut några ”måsteflugor” ur sin ask och ger till mig. Självklart tackar jag för flugorna och stänger min flugask, traskar över till andra sidan där Mikael nyss krokat en fin fisk. Efter en stund byter jag till min favoritfluga, bobyflugan, och ett par kast senare….
Och vips så släpper den, några kast senare får jag ett stenhårt hugg, fisken rusar ursinnigt så det skriker så där härligt i flugrullen, backingen får se dagens ljus och långt där borta hoppar fisken högt, skakar till och släpper lika fort som den högg. Nåja, visst är det kul att få kroka av en fisk men det bevisar ändå att jag gör rätt och har ”rätt fluga” hehe. Det är dags för mig att åka hem, Jag tackar Mikael för att jag fått följa med hit till vackra Snärjebäckens regnbågsvatten. När jag åkt ca 5 min ringer Mikael och säger, du jag fick just den som släppte för dig, jag skattar och gratulerar honom till fisken. Han skickar en bild på den nyfångade bågen.
Jag kommer gärna hit snart igen, så på återseende Snärjebäcken.
Efter en del tappra försök att nymfa hugger en fin regnbåge på en av de rosa kreationerna, en stridig fisk som får syna håven efter en god kamp.
Jag har en klar strategi denna dag. Efter att ha fiskat här i höstas och insett hur viktigt det är att inte bli statisk i mitt flugfiskande utan tänka på och vara inovativ i mitt flugfiske har jag förberett mig på bästa sett. Av gammal hävd och tradition fiskar jag ofta med streamers när jag fiskar regnbåge, mycket för att jag brukar få fisk på just streamers. Mitt mål i dag är att få fisk på både streamers, squirmy wormy och boobyflugan. Det står klart för mig att om jag ska var framgångsrik i mitt flugfiske måste jag behärska flera metoder och strategier, detta gäller självklart inte bara regnbågsfisket utan det mesta inom flugfisket.
Med i gänget är en av mina allra bästa vänner, fiskepolaren Magnus ”Storfiskarn” Augustinsson, Magnus gör verkligen skäl för sitt alias. När det gäller flugfiske och speciellt flugfiske efter regnbåge vet jag ingen som ens kommer i närheten av Magnus kapacitet, likt en mink nosar han upp ståndplatser, djuphålor m.m. Han är en formidabel flugfiskare och flugbindare helt enkelt, han har flera gånger varit min mentor i flugfisket och idag är inget undantag. Här nedan en av Storfiskarns fångster denna dag.
Det är en härlig stämning längs med Mieåns strömmande vatten och Norrefors tillhörande dammar. Flera har sett ”den stora” simma omkring vilket triggar stämningen längs med vattnet.
En av ”dom stora” glider majestätiskt förbi flera gånger vilket ger mig en tydlig pulsökning. En i gänget lyckas kroka en av dessa stora bågar, en riktig gigant på 7,6 kg. Tyvärr var inte min kamera med just då, grattis till den fina firren! Plötsligt rätas fluglinan ut och jag känner återigen de karakteristiska knyckarna i spöet, nu då, jag tar det försiktigt men drillar ändå fisken bestämt. Efter en stund landar jag fisken i håven och jag har fullbordat det jag har satt mig för, min strategi har fungerat. 
Vilken dag jag haft, jag får några fiskar till som släpper efter en stunds drillning men det gör mig inget, jag gör ju rätt eftersom det hugger. När jag sätter mig i bilen och ska åka hem denna varma vårdag visar bilens termometer 27 grader varmt, kanske är det just det varma vädret som får fisken att gå lite djupare och glupskt slurpa i sig min boobyfluga. Jag säger på återseende till camp Mayfly- Norrefors och du Magnus – än en gång, grattis på födelsedagen!
En klassisk sträcka för mig är denna sträcka ovanför och nedanför ”bron”. Andreas och jag börjar fiska uppströms och föga vet jag i denna stund att jag inom kort ska komma att uppleva en av mina mest minnesvärda stunder vad gäller öringfiske i strömmande vatten. Jag börjar fiska med en klassisk naturfärgad harörenymf i stl 12, Andreas har fiskat en del med Jonas Olsson och börjar få kläm på nymftekniken, han knyter en squirmy wormy på tafsspetsen. Att ”tjecknymffiska” innebär i stora drag att flugfiskaren med kort lina kastar uppströms och låter nymfen dansa mellan stenarna bottennära medans nymfen driver med strömmen nedströms. Fiskaren gör mothugg när nymfen beter sig onormalt i driften eller ett synligt hugg sker. Efter ett par minuter säger jag, jag ska filma dig till Andreas, vi står på varsin sida om ån och det kan ju inte bli bättre, efter ett par kast hugger en fin öring resolut och allt kom med på film.
Tyvärr behagade inte denna firre följa med ända in till hoven utan valde att själv avgöra när den ville ha friheten åter. Sorgen efter den förlorade fisken varar inte länge. Vi fiskar oss nedströms en bit och snart är det dags igen, fisk! ropar Andreas och hans spö står på nytt i en härlig båge. Jag hinner inte med med kameran förrän fisken ligger i håven, denna ska minsann inte tappas för att den drillats för länge.
Snabbt foto och mätning (38 cm) sedan åter till friheten, den simmar snabbt iväg. Detta sätter griller i huvudet på mig, jag har aldrig fiskat med squirmy wormy men nu kan jag inte låta bli. Jag riggar mitt spö med det jag har och försöker så gott jag kan att göra som Andreas, med uppströmskast och följa med med sträckt lina och tafs. Jag försöker känna vad som händer med nymfen när den studsar mellan stenarna i driften och plötsligt ser jag en virvel efter flugan, tusan också där var en sa jag till Andreas, vi står i mitten av ån nästan rygg mot rygg och nyffiskar, ja iallafall gör Andreas det. I nästa kast känner jag att det drar till i linan, fisk nästan skriker jag och gör mothugg, men jag känner bara en darrning i spöet, ett kast till, vid hemtagningen av flugan ser jag plötsligt ett vitt gap komma upp bakom flugan, när det ser ut som fisken har flugan i munnen gör jag på nytt mothugg men nääää inte heller denna gången fastnar den. Nytt kast, fisken är med nästan fram till fötterna och vänder. Nu då! nästa kast uppströms som jag lärt mig, följa med, känna vad som händer, och plötsligt, där sitter den!! Fisk! ropar jag till, trots att han bara står en meter från mig. Försiktigt nu så den inte släpper, Andreas hovar fisken och jag kan andas ut, mina knä skakar, händerna skakar, öringfrossa! Eller är det adrenalinpåslaget som gör sig påmint. Vi går upp en bit till en liten ö mitt i ån. Där mäts och fotas fisken. Om jag är lycklig, ja det är bara förnamnet, och så får jag dela detta ögonblick med en av mina allra bästa fiskekompisar, det kan inte bli bättre. Den mäts till 37 cm.
Den återfår friheten, och där är jag, insuper livet i ett djupt andetag, vi gör hi five. Nä nu måste jag fiska säger Andreas, vänta på mig säger jag ivrigt. Det dröjer inte många kast förrän Andreas spö på nytt står i båge.
Jonas och hans son Jerry har anslutit oss, de började fiska en bit ovanför oss tidigare idag. Medans vi vuxna står och pratar lite fiskar 12 årige Jerry, han har bra teknik och plötsligt hör vi honom – Fiiisk! Pappa Jonas skyndar till undsättning med hoven och om jag kände mig lycklig innan är det ingenting mot vad Jerrys ansikte utstrålar.
Jag får mig en pratstund med Jonas under tiden vi tar oss en bit uppströms. Jonas tävlar i svenska landslaget i flugfiske och vet vad han pratar om. Jag får inte bara tips om hur jag strategiskt ska tänka, han berättar hur han läser vattnet och jag får ovärderliga tips på hur han gör praktiskt när han nymffiskar och inte minst, jag får några flugor av honom. Jag tackar honom självklart för flugorna och dessa tips!!
Eva-Lena Philip kommer förbi, hon och hennes man arrenderar en del av Alsterån, den del som kallas för 
Vi strosar sakta framåt i gångarna, man känner igen många, det är verkligen en härlig stämning här i Jönköping. Överallt pratas det fiske på olika sätt. Vi träffar Ken i 
Snabbt ser jag att Johan binder sina flugor också han med stor noggrannhet, han lämnar inget åt slumpen. Jag lägger märke till att han klipper bucktalien i bakkant innan han viker bak den på så sätt att det ger maximalt stöd åt kragen som bildar huvud när han viker bak bucktalien, små detaljer som säkert har stor betydelse för hur flugan uppför sig. Jag lägger också märke till hur lätt han dressar sina flugor. Inget onödigt materiel som stör flugans gång. Här nedan en lättdressad skönhet.
Vi står och pratar en bra stund med Johan, det är oerhört intressant att lyssna på hans erfarenheter från såväl gäddflugbindningen som från det praktiska fisket i Finland där han bor och fiskar. Som gäddflugfiskare njuter jag ända in i själen. Johan binder fantastiskt fina flugor, lätt dressade, bundna med en helt annan uppbyggnad än Ulfs. Till min lilla undersökning då, Johans åsikt är vad jag förstår att ögon på gäddflugor är mer till för fiskaren än att det ger fler hugg vilket bekräftar min teori. Kul att träffa dig Johan!
Vi strosar omkring i myllret av människor som pratar fiske och träffar plötsligt Sussi Stridh i Hardys monter. Sussi har bundit gäddflugor på allvar sedan ca 4 år. Hennes flugor är även de fantastiskt fina.
Sussis flugor är bundna utan bucktail, hon använder istället andra syntetmaterial vilket gör att de ser stora ut men är enligt Sussi lättkastade med hennes klass 8 spö. De är på ett härligt sätt lite buskigare. Jag tänker att jag skulle vilja fiska med några av dom, dom rör sig säkert förföriskt i vattnet. Sussi har jag följt genom hennes blogg, utvecklingen vad gäller gäddflugbindningen går spikrakt uppåt. Jag lägger snabbt märke till några intressanta detaljer med hennes flugor. Hon har hittat sin egen bindstil, inspirerad från andra bindare kan man tänka.
Samtliga flugor har ögon (återkommer till det). Sussi har gjort några av flugorna vasskyddade, detta har jag också experimenterat med, jag upplever dock att krokningsegenskaperna försämras något vilket Sussi håller med om. Hon har valt att binda in en tjock nylonlinebit på krokböjens utsida som fästes in fram vid krokögats undersida, ett genialiskt drag då hon berättar att hon har fiskat där det är mycket vegetation och fastnat med flugorna i de långa trådalger som ibland växer rikligt på vissa ställen. Flugorna med vasskydd har även visat sig vara väldigt effektiva, det vill säga slingrat sig förbi vasstråna där det har varit stubbvass. Flugorna är vackert taperade och även dessa bundna med stor noggrannhet. De trycker säkert mycket vatten framför sig vilket gäddan känner och gör att den lockas till hugg. Och så till mig undersökning om ögon på gäddflugor, Sussis åsikt är väldigt lik min måste jag säga. Det ser väldigt bra ut för oss människor att det sitter ögon på gäddflugor, jag tänker att det är nog för att det lätt blir ologiskt annars, jag menar att det finns ju iallafall inte i dom gäddlokaler jag känner till betesfisk utan ögon. Men att de skulle på något sätt vara avgörande för om gäddan väljer att hugga på flugan eller inte, nä det tror iallafall inte jag och som jag uppfattade det håller Sussi med mig på den punkten.
Det har varit mycket intressant och inspirerande att träffa och diskutera gäddflugbindning med dessa duktiga gäddflugbindare. Det sporrar mig till att fortsätta binda gäddflugor och fiska gädda på kusten. För egen del känner jag att jag hittat en bindteknink som fungerar, och det blir inga ögon på mina flugor! Nedan några av mina egna gäddflugor bundna av mig.
Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i
Det är alltid lite speciellt natten inför en tävling, på något sätt ligger man och funderar på om man glömt något, om förberedelserna är tillräckliga osv. Lika dant var det natten inför 
Ja, det är inte bara en gäddtävling utan självklart en inbördes familjetävling. Det är första gången Sören och jag ställer upp i Balticgäddan, vi har tävlat några gånger tidigare men då i den mindre och mer lokala tävlingen Bergkvara Gäddfestival.
Kl 06.45 är vi på plats i Kalmar på Baltic skeppsfournering och kvitterar ut vår mätbräda och våra tävlingsbrickor men vi är långt ifrån själva. Drygt 150 duktiga gäddfiskare fördelade på 59 lag står och bara väntar på att bli ivägsläppta. Som alltid är förväntningarna höga och ambitionerna stora när det är dags för tävling, man liksom ställer sig på tåspetsarna, försöker göra det där lilla extra för att lura gäddan till hugg. Jag och min teamkompis Sören har åtskilliga fisketimmar tillsammans att luta oss tillbaka på, vi känner varandra väl och vet varandras kapacitet. Jag har de senaste åren nästan helt gått över till att fånga gäddan på fluga vilket ofta har visat sig vara en lika listig som bra strategi. 
Jag börjar dagen med flugspö i hand men det går trögt, ca 30 min efter att vi börjat fiska kommer första hugget, en fin liten gädda som mäter sig till 70 cm prick. Jag överger flugspöet till förmån för spinnspöet.
Efter ytterligare en stund är det dags för nästa gädda att syna mätbrädan, även den håller minimimåttet på 70 cm.
Dagen går och vi har kontakt med fisk lite då och då. Plötsligt tar det nästan tvärtopp för Sörens minigris, (jag kallar den för det), den minsta i pigshadfamiljen (15 cm). Den visar sig vara helt outstanding denna dag. Här nedan vår för dagen största firre (93 cm).
Förvisso får jag också fisk men dom riktigt stora vill liksom inte bli krokade, jag fiskar blandat med Buster jerk 2, Baby buster och med Pigshad jr 25 cm.
Dagen går fort och det är dags att åka till bryggan så vi hinner in till Baltic och lämna mätbräda och fångstbrev innan kl 17.00. Nöjda och glada summerar vi dagen och vår första tävling i Balticgäddan. Vi ”fyllde pappret” och fick ihop 428 cm totalt för våra fem längsta gäddor. Vi känner att vi inte kan ha gjort något annorlunda, nu får vi se hur lång det räcker. Under dagen har vi fått rapporter om att det varit trögfiskat på många platser.
Denna vår har fisket trots skiftande väder varit stundtals riktigt bra. Några riktigt bra flugfisketurer inledde året, en av turerna resulterade i denna fina bonusfisk. 
Det är alltid trevligt att fiska tillsammans med någon go fiskepolare, självklart har det blivit några sköna turer med likasinnade, dessa turer har resulterat i en hel del riktigt fina fiskar. Det har också blivit fler fina havsöringar, denna tagen av fiske och teamkompisen Sören ”Sir Toby” Börjesson, en kanonfin öring som nyss kommit ur ån för att äta sig blank och fin i havet.
Kalmar sund
Hullinglöst
Jag har inte bara varit ute med båten utan vadfiskat en hel del hittills i år, alltid trevligt att vada med flugspöet, man kommer på något sätt så nära naturen när man står ute i vattnet och fiskar. Blekinge brukar vara destinationen, och jag har inte blivit besviken. Stundtals magiskt gäddflugfiske, nedan en ”Blekingedag” med fiskekompisen Hasse ”pastorn” Brolin, klart PB för i år.
Ja, vad säger man, jag är lyckligt lottad som har både nära till bra gäddvatten och nära till dom bästa fiskekompisarna. Nedan en bild från en tur (mini Fly vs Jerk) för bara några dagar sedan i Blekinge, tillsammans med Fille och Storfiskarn. Resultat: Fly 4 – Jerk 1.
Sportfiskemässan närmar sig, jag kommer att vara där under lördagen, ser du mig, kom gärna fram och växla några ord! Nu blickar jag framåt, mot nya fiskeplatser och nya fisketurer.
När började du bli intresserad för fisket?
Hur kom du in på flugfisket/flugbindningen?
Hur kommer det sig att du startade din fiskeblogg? På vilket sätt har din blogg hjälpt dig att utveckla ditt fiske?
Vilken art fiskar du helst efter och varför? Berätta om din hittills bästa fångst?
Finns många fina fångster svårt att välja ut en som den bästa men skall jag välja en så måste jag säga en fisk som faktiskt inte jag fångade. Förra året var min dotter Siri 7 år gammal då med och fiskade vid en regnbågsdamm. Hon fick pröva mitt flugspö och även om hon inte kunde kasta särskilt långt så var det tillräckligt för att nå ut några meter och redan i andra kastet hade hon krokat sin första regnbåge. Hon kämpade med fisken helt på egen hand, med guidning av mig. Jag hjälpte henne att håva fisken. En otroligt glad dotter hade fångat sin första fisk på fluga, det måste vara den bästa fångsten.
Berätta varför du var med och startade Torsåsbygdens sportfiskeklubb och vad har du för visioner om fiskeklubben.
Vilken fiskedestination minns du mest och varför?
Jag tackar Andreas för dessa svar, Andreas är en riktigt god vän, skön personlighet och inte minst en mycket duktig flugfiskare och flugbindare.
Gälgreppet 